Är det bara jag som tycker att det går sakta, väldigt sakta? Det känns verkligen segt just nu. Ena dagen sol och andra dagen kryper frosten fram i gräsmattan och det tar sin lilla tid, innan det verkligen släpper och värmen kommer. Så jag tänker ta lite bilder vår solen är framme eller åtminstone, finns bakom lite tunna moln och det är nog det vi alla längtar efter och så öppna vatten förstås.
Dave McCullen var en sväng på den gröna ön Irland och flötestrollade i en större sjö, som ligger i River Shannons flöde mot havet. Segt fiske med ett par jacks, var allt morgonen gav. Men på eftermiddagen, var det dags för en ny personbästa i form av denna vackra madamm, som tyngde ner vågen till 26 Lb och dagen och den långa resan från södra England var räddad. En liten Regnbåge, var Daves bete och det fungerade jo bra, precis som i alla vatten, skulle jag vilja tillägga, öring är ett kanonbete för gäddor i alla storlekar.
Det har börjat att röra på sig ute i Kalmar sund och det börjar komma en del fina Gäddor och öven större Abborrar, vad jag vet än så länge, så har Savagear´s 4 Play varit enastående och flera fina fiskar har fallit för detta bete i skrikiga färger. Längre fram kommer det att hugga på det mesta som serveras och det gäller som alltid att lokalisera fisken och följa dem.
Det räcker med två flötmeten och lite solsken, för att man ska må bra, alla tankar om en stökig industri är borta och man bara njutar av tillvaron. Detta passet hände det inget och det gör inget, det kommer, det kommer kanske redan nästa pass och det är just dessa faktorer som driver mig. Just att man inte riktigt vet, att det plötsligt kan hända och att sen ha solen över sig en tidig vårdag, gör jo inte saken sämre.
Jag längtar efter den första grönskan, som kommer smygande. Ordet smygande, kanske är fel ord, jag tycker nämligen att det går väldigt fort, när först värmen sätter in eller är det för att man ser en del och sen är man borta en vecka på kneget och väl tillbaka bakom spöna, märker man den stora skillnaden i naturen? Jag fick denna bild av Phil, en engelskman som kör gäddfiske lite a la Chris Yates, så det är splitcanespön och hemmabyggda håvar av bambu som gäller, lite av en livstil, kan jag tänka mig och en trevlig sådan.
Svarte göl våren 2009, dagen var den 13 april och jag tog bilden under ett gäddfiske. Gäddfisket var trögt, men jag lyckades dock att klämma upp en 5:a på ett litet livebaits. Innan jag stack hem, passade jag på att mäska lite efter karpen, som finns i gölen. Dagen efter var jag på plats med tre karpspön, vid 9 - tiden kom Mark ner med sitt karpspö och undrade om jag kunde hjälpa honom med att tackla upp det för stalking, ett fiskesätt han aldrig hade bedrivit. Han hade med sig lite gammalt torrt bröd och jag lärde ut en liten snabblektion i detta. Vi lade ut lite bröd och det försvann lika snabbt i dem flygande råttornas näbbar, senare lade jag ut lite i en av dammarna bakom oss och efter en stund, såg jag en ryggfena till min stora förvåning. - Där har du en, sa jag till Mark - Oh no! You show me how to do it, sa han på svenegenlska, han var från UK. - Are you sure? Yeah, show me och jag lade ut brödet. Karpen simmade under brödbiten och sen kom den tillbaka och efter 10 minuter och en dyngsur Mark, hade jag ett nytt sjörekord på 8,5 kilo i håven. Vart Mark tog vägen efter detta vet jag faktiskt inte, han var en trevligt prick på kartan och vi hade roligt under den korta stund var vi träffades.
Dave McCullen var en sväng på den gröna ön Irland och flötestrollade i en större sjö, som ligger i River Shannons flöde mot havet. Segt fiske med ett par jacks, var allt morgonen gav. Men på eftermiddagen, var det dags för en ny personbästa i form av denna vackra madamm, som tyngde ner vågen till 26 Lb och dagen och den långa resan från södra England var räddad. En liten Regnbåge, var Daves bete och det fungerade jo bra, precis som i alla vatten, skulle jag vilja tillägga, öring är ett kanonbete för gäddor i alla storlekar. 
Det har börjat att röra på sig ute i Kalmar sund och det börjar komma en del fina Gäddor och öven större Abborrar, vad jag vet än så länge, så har Savagear´s 4 Play varit enastående och flera fina fiskar har fallit för detta bete i skrikiga färger. Längre fram kommer det att hugga på det mesta som serveras och det gäller som alltid att lokalisera fisken och följa dem. 
Det räcker med två flötmeten och lite solsken, för att man ska må bra, alla tankar om en stökig industri är borta och man bara njutar av tillvaron. Detta passet hände det inget och det gör inget, det kommer, det kommer kanske redan nästa pass och det är just dessa faktorer som driver mig. Just att man inte riktigt vet, att det plötsligt kan hända och att sen ha solen över sig en tidig vårdag, gör jo inte saken sämre. 
Jag längtar efter den första grönskan, som kommer smygande. Ordet smygande, kanske är fel ord, jag tycker nämligen att det går väldigt fort, när först värmen sätter in eller är det för att man ser en del och sen är man borta en vecka på kneget och väl tillbaka bakom spöna, märker man den stora skillnaden i naturen? Jag fick denna bild av Phil, en engelskman som kör gäddfiske lite a la Chris Yates, så det är splitcanespön och hemmabyggda håvar av bambu som gäller, lite av en livstil, kan jag tänka mig och en trevlig sådan. 
Svarte göl våren 2009, dagen var den 13 april och jag tog bilden under ett gäddfiske. Gäddfisket var trögt, men jag lyckades dock att klämma upp en 5:a på ett litet livebaits. Innan jag stack hem, passade jag på att mäska lite efter karpen, som finns i gölen. Dagen efter var jag på plats med tre karpspön, vid 9 - tiden kom Mark ner med sitt karpspö och undrade om jag kunde hjälpa honom med att tackla upp det för stalking, ett fiskesätt han aldrig hade bedrivit. Han hade med sig lite gammalt torrt bröd och jag lärde ut en liten snabblektion i detta. Vi lade ut lite bröd och det försvann lika snabbt i dem flygande råttornas näbbar, senare lade jag ut lite i en av dammarna bakom oss och efter en stund, såg jag en ryggfena till min stora förvåning. - Där har du en, sa jag till Mark - Oh no! You show me how to do it, sa han på svenegenlska, han var från UK. - Are you sure? Yeah, show me och jag lade ut brödet. Karpen simmade under brödbiten och sen kom den tillbaka och efter 10 minuter och en dyngsur Mark, hade jag ett nytt sjörekord på 8,5 kilo i håven. Vart Mark tog vägen efter detta vet jag faktiskt inte, han var en trevligt prick på kartan och vi hade roligt under den korta stund var vi träffades. 
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.