Denna dag var La - La och Tinkie - Winkie ute på isen för att fånga en snipa och jag hängde med för att se om dem skulle lyckas med det och självklart hade jag kameran i högsta beredskap i fall det mot all förmodan skulle lyckas för dem.
Teletubbyerna har det inte lätt på isen och i snön med sina korta ben och halvtaskiga kondition, men jag blev ändå imponerad över gnistan och uthålligheten dem besitter, deras kroppsform är jo lite v - formad, fast tvärtom och särskild snabba är dem inte.Det lyckades för La - La efter ett par timmar och han skrek till Tinkie - Winkie att nu ser pinnen med det röda konstig ut, den står rätt upp - Ska den göra det? Tinkie - Winkie som kanske hade fått en snipa förrut, kom farande som en skållat råtta över isen med sin vralltande ankgång och sa att det är en snipa och dem gick hand i hand fram till Teletubbyspöet.
La - La kände efter i linan med sina knubbiga korvfingrar och sa att det knyckar lite i andra änden. Tinkie - Winkie blev blev så glad, att han stutsade runt på isen och kom helt av sig av glädjefnatt. - Vi har en snipa, vi har en snipa La - La, och båda dansade runt hålet, som bara Teletubbyerna kan.
Efter en stund hade La - La fått ett bra grepp om spöet och nu slog nervösiteten till, han skakade i en blandning av glädje och skräck.
Linan gick ut från rullen och nu skulle La - La äntligen fånga sin första snipa. Jag höll tummarna stenhårt i byxfickan och hoppades att han skulle lyckas.
Allt gick bra och La - La fick upp en fin snipa på hela 700 gram och det är en fin snipa, att ha som personbästa! Inte fy skam! Tinkie - Winkie har bara tagit en, som var större och den vägde 810 gram och det är över 13 år sedan, så större snipor hänger inte på träden i Teletubbylandet.
Nu var glädje stor, ja, nästan enorm och det utspelades sig glädjescenar av sällan skådad slag, man dansade och rullade runt i snön samt gjorde snöänglar, skrek och hade sig.
Men så kom paniken, Tinkie - Winkie berättade att snipan har tänder och kan bitas rejält. La - La blev jätterädd och ledsen och ville springa hem till byn igen, men jag stannade honom och gav honom lite tröst och sa att det nog skulle gå bra, om dem hjälptes åt.
La - LA var märkbart tagen av situationen, men efter ett tag tog han tag i snipan och tyckte den var söt och gullig. Han tyckte synd om den och ville stoppa ner den i hålet igen, detta förvånade mig lite, jag visste inte att man körde med Catch and Release i Teletubbylandet, men så är det. Det var rörande att se dessa två skapelser hjälpa varann, Tinkie - Winkie höll i tråden med krokarna och La - La tog ut krokarna med en tång och han blev inte biten av snipan.
Efter en stund stoppade La - La ner snipan i hålet och nu började glädjetårarna att rinna på hans kinder och både Tinkie - Winkie och jag fick trösta honom en bra stund. Vi gjorde av med två rullar kökspapper, innan han var lugn och fin, vi frågade om han ville fiska mera, men han ville bara hem och ha varm chocklad och ostmackor.
Jag tycker att det var en fin upplevelse att få vara med denna dag, det är alltid spännande att se hur andra fiskar. Jag vet inte om La - La har kommit över detta fiskepass, jag hoppas det och jag träffar gärna dessa bulliga figurer igen och då kanske vi kan fiska i mitt land och ta en stor gädda tillsammans. Jag hoppas inte att dem blir rädda, när den kommer upp på isen och det bästa är nog att dem håller sig undan, för den jag tar upp kommer att bli väldigt stor och kanske springer både Teletubbyerna hem till den varma chockladen?
HA HA HA! Du e ju inte redig Luis! Gött inlägg!
SvaraRaderaVi hörs!
Hallå La-La! ÅHHH va gott! Jag ska ta mina små blåa tabletter nu...........så jag....va fan e det mä bena nu...
SvaraRadera