A tricky Pike!

Denna berättelse har ganska många år på nacken nu, men själva innehållet är lika aktuellt nu, som då och visar bara hur trög, en gädda kan vara under förhållanden, som borde ha gett bra och relativt enkelt fiske.

Det finns tyvärr fortfarande folk i detta land, som fortfarande tror, att gäddmete, är ett röttvit bullflöte med en 4/0 trekrok och en levande mört. Så är det definitivt inte mina damer och herrar, det finns betydligt mera än detta uråldriga sätt.

Får dessa personer inte fisk, så åker man bara hem och återkommer en annan dag, när det passar och så håller de på. Hur många gäddor och stora gäddor får de per år, ärligt talat? De är inte många, jag lovar!

Scenen för detta skådespel är en mindre håla i Alsterån vid Sandslätt och vi är nu långt borta från tjuvfisket i mynningsområdet, var det varje år går upp båtar i jakten på storgäddan.

Det finns större gäddor, men tiden för storgäddan i den delen av ån är slut, gone forever och kommer aldrig mer tillbaka..kanske en ströfisk på sin höjd.

Ni har sönder fiskat ån fullständigt i jakten på den ända riktig stora, som kom upp ett flertal gånger mellan 15 och 17,7 kilo, den finns inte längre, bara i drömmen hos de som fortfarande tjuvar i åns nedre delar.

Jag fiskade själv ca 15 pass tills jag förstod att det inte fanns ett giltigt tillstånd att fiska där och jag drog mig tillbaka.

Det var ingen större besvikelse, vi tog runt 100 gäddor på dem 15 passen och jag såg ingen över 6 kilo och det är en sämre medelvikt än i andra av våra åar, ett kul inslag, var min Abborre på 2080 gram, men tagen under tjuvfiske, så känns den fångsten, som ett väldigt surt äpple.

Hur eller hur, så var jag på plats i hålan tidigt på morgonen och fick ut spöna, innan det var ljust och morgonen var kall med lite minusgrader. Det var i slutet av februari, ungefär som nu och isen hade släppt i hålan för 4 dagar sen.

3 bottenmeten låg ute, två med död mört och ett med Sill, just Sillen lades inne i ett litet bakvatten under några grenar, var jag vet att en lite större gädda hade sin ståndplats. Jag hade även med mig ett flötmete, som jag kunde drifta av dem nedre sträckorna med, om andan fall på.

Det gick ett bra tag och solen kämpade på för att komma över trädtopparna, men den lyckade inte så värst bra. Inget hände på spöna och något måste göras om jag skulle lyckas denna dag.

Ny Sill med Ming oil, nu ska det bli fart på fisket trodde jag, Sillen placerades under grenarna igen och en ny väntan tog sin början. En timme gick och jag twitchade min Sill lite i hopp, om att det skulle frambringa en reaktion, men inte.

Men när jag efter en stund tog mig en kopp kaffe, så fick jag ett lyft på Sillen och sprang fram till spöet. Inget, inte en rörelse och jag drog igen sakta i linan för att röra på betet, nej hon ville inte mera och jag vevade in min Sill.

Den doftade fint av Ming oljan, som med sin karaktäristiska rökta laxdoft är lite speciell, jag såg nu att Sillen hade bitmärken och jag förstod två saker här.

Det ena var, att gäddan hade märkt mina krokar och det andra var, att gäddan troligen var mätt och påverkad av det kalla smältvattnet, som kommer in i hålan genom tre mindre strömmar.

Well, well my Lady! Vi ska nog f-n lura dig på något vis om du bara ska pilla på betet, så var mina tankar, denna frostiga morgon. Kaffet kom fram och jag påbörjade att klura ut nästa steg i jakten på detta smarta djur, som skojade med mig.

En halv hair - riggad Sill blev mitt nästa drag och nu var betet naturellt igen, precis som i början på fisket. Men tiden gick och jag hade inte ett sniff på detta, dock hade jag vid ett tillfälle lite ståpäls!

Min indikator föll rakt ner och larmet gick, men framme vid spöet, kunde jag bara konstatera att en gren hade drivit mot linan och dragit ut linan ur linclipset på indikatorn.

Efter ytterligare en timmes väntan och twitchande, vevade jag in och bestämde mig för att prova med en form av fiskbitstackel/Kebab - rig och att mäska lite med fiskbitar.

Jag skärde en hel och en halv Sill i mindre bitar och en bit monterades på min rigg, som är visat här, en trekrok och lite fusewire/lödtråd, som lindades till ett hair och sen blev en bit tandpetare mitt stopp.

Riggen med fiskbiten doppades i Ming oljan och lade ut på samma plats igen och de små fiskbitarna spreds ut och runt min rigg, nu kunde jag bara dra mig tillbaka till kulisserna och avvakta.

Lite sol kom det över hålan och mig och den värmde gott, jag stördes av en Räv, som gick över isen på en av sediment dammarna bakom mig, en fin Räv utan skabb, men varför var den inte mer rädd av sig?

Min tanke kring Räven avbröts av ett par bleeps, indikatorn sjönk och jag for fram till spöet och hann precis ta bort linan från linclipset, innan hon skulle känna det lilla motståndet, som kanske skulle få henne att spotta ut betet igen.

Hon tog bara en meter lina och sen kände jag hur hon tuggade och direkt linan stramades upp lite, satta jag kroken. Hon försökte med det mesta för att slippa se mig igen, vi har setts förut och än en gång fick jag hålla henne på en bild.

6.8 kilo, verken stor eller liten, men väl en tricky Pike, som inte hade gått på vad som helst, de lär sig med tiden och vi måste ha lite reservplaner i bakfickan, om vi ska lyckas. Jag lyckades till slut med en liten Sillbit!

Jag har provat efter henne ett par gånger, men inte lyckats, kanske har någon med ett röttvit flöte, en levande mört och ett ankare till trekrok, lyckats att få henne eller var det den jävla gubbe, som lade ut stora Frigolitbitar eller PET - flaskor med linor och krokar, som tog henne?

Han lade ut dessa mördarverktyg i ån och tog sen båten och vittjade dessa efter ett par dagar. Någon kom på honom och gjorde kaffeved av hans träeka och jag myste lite, när jag hörde den historian. Jag myste så pass mycket att mina mungipor fastnade bakom varje öra!

Jag är tveksam till om hon är i livet, men jag ska göra ett försök till nu, var isen snart släpper sitt grepp, jag får se. Räven då? Jo, jag hittade 3 Sillar i hinken, som bukskinnet hade gått sönder på och lade dessa på sediment dammens tunna is och jag vet att Räven tog dem den natten.

Jag fick hem senaste numret av Crocodile News, en medlemstidning från Svenska gäddklubben, var jag ska skriva en artikel till i varje utgåva. Det blir 4 artiklar per år och det har jag inga större problem med att fixa, mina deadlines är klara och jag har redan planerad in, vad jag ska skriva om.

Tidningen är bra utfört och innehåller lite av varje, det jag tyckte bäst om i detta nummer, var Joel Abrahamssons artikel, som är skriven på ett coolt sätt av en cool kille. Huvudrollen i Gädda The Movie tillsammans med Emil Hjertberg

Allt är enkelt och bestämda åsikter om grejer och fisket och han har lyckats bra med fisk upp till 17,7 kilo från isen, sen 27 dagar utan fisk och nästa hugg resulterade i en 13 plussare... 13,750 kilo! Jo jag tackar Joel! Keep up the good work!