torsdag 29 april 2010

Old tale from 2008.

En äldre sak från 2008, lite i brist på annat och den har varit med på Fiskesnack. Kanske eller det borde finnas någon som inte har läst den och finner den intressant?
The Queens of Linnéa.



Gäddmetet ligger mig varmt om hjärtat under den kalla årstiden, jag var ifrån detta roliga och spännande fiske under en längre period, men har sedan hösten 2007 tagit upp kampen igen mot vår inhemska Krokodil: Esox Lucius. Gäddan är en av vår största predatorer och fisket är inte alltid så lätt som många påstår, men det kommer perioder var man lyckas nästan med vad som helst. En sådan period hade jag under 3 helger i Linnéasjön och här har du fångsterna och vilka metoder som användes.

Det började med att jag fiskade en lördag inne på en badplats med deadbaits och livebaits, vädret var soligt och lagom blåsigt, med andra ord kanonväder för gäddfiske. Fisket var dock trögt precis som vanligt med pilliga napp, släppta beten och i de flesta fall bara mindre fiskar, så hade det varit sedan starten i november – 07.

Denna dag var likadan, en liten gäddsnipa på 8 hekto hade hittat ett skrovmål i form av min halva Sill ute på en djupbrant och sedan var det stendött. Vid middagstid skulle jag kasta om ett spö som låg inne på sandbottnen och när jag hade vevat in halvvägs kommer en större Gädda farande och skulle hugga mitt bete, som var en halv Makrill. Gäddan ser mig och tvärvänder och lämnar platsen i en rusning som gav svalvågor. Jag placerar betet igen lite längre ut på djupare vatten och hoppas den ska komma tillbaka under dagen.
Om det var samma Gädda som kom igen vet jag inte, men jag får napp igen efter ungefär 2 timmars väntan. Vilket napp! Ingen Karp kunde ha gjord det snabbare, inga bleep, bara en lång ton och jag springer fram till spöet. Linan flås av rullen och jag måste kroka innan den når ut till bojen och kanske går fast i denna. När jag krokar känner jag ingenting, inget motstånd. Nada! Linan, en 0,28 mm Power Pro går av, troligen av någon snag som ligger på bottnen.

Det kan vara allt mellan himmel och jord i och med att man fiskar inne i en stad! Helt knäckt sätter jag med och tar en kopp kaffe och svär ve och fan över det inträffade, jag tycker inte synd om mig själv utan för fisken som går med ett 2 – krokstackel och kanske dör! Efter en stund med diverse tankar om att bara var en liten Gädda, lugnar jag ner mig lite. Vadå liten Gädda!? Skärp dig Luis det spelar väl ingen roll om den var stor eller liten!



Faktum är att fisken går med en tafs i munnen, jag funderar vidare och kommer fram till ett lite mera lugnande tänk: En halv Makrill är ett rätt så tungt bete och jag hade 2 stycken trekrok i storlek 10 i betet, jag kände inget i krokningen – Så kanske den inte blev krokad och kunde spotta ut betet och krokarna! Alla som har satt tillbaka en Gädda med en betesfisk i munnen vet hur snabbt de kan spotta ut! Jag blev lite lugnare efter detta och jag får plötsligt ett par bleep på spöet ute vid Udden, men mera än så blev det inte, fisken släpper betet och jag kan vid 16-tiden dra mig hemåt.

Under kvällen gick hela tiden tankarna kring det som hände under dagen och jag beslöt mig för att prova där igen dagen efter och med lite nya teorier i bakhuvudet. Jag ska ha spöna på samma ställen, men inte sitta där när fisken går nära land och jag ska byta runt lite på betesfiskarna, så där det låg en Sill på bottnen, skulle det bli en död Mört o s v.

Mina planer var att komma tidigt på söndagsmorgonen och placera ut mina beten i mörkret, detta sket sig fullständigt! Ni vet hur det är efter en natt med väldig lite sömn, klockan ringer vid 6 och man resonerar – bara 5 minuter till! Jag var vid sjön klockan 8! Snabbt fick jag ut spöna och lade andra beten på de platser jag fiskade på dagen innan. Ett spö ställde jag där jag hade stolen, nu skulle jag kunna slöa lite i solen och känna den friska vinden i nyllet, perfekt!

Det hade varit kallt under natten och det hade bildats en del is i kanterna som jag fick slå sönder innan en fisk nappade på några av mina beten. Kaffet och ett par mackor satt fint i morgonkylan och funderingarna om min taktik skulle fungera avbröts av ett drop-back på spöet som stod bredvid mig, något hade tagit min halva Makrill som låg ungefär 45 meter ut! Fisken tar lina mycket sakta och stannar, ett par kraftiga knyckar talar om för mig att den vänder betet och när den går igen krokar jag. Den känns fin och efter en lugn fight i det kalla vattnet omslutas den av håven.


Äntligen en större fisk och till min stora förvåning hittar jag min gamla tafs liggande löst inne i munnen, när jag lossnar mina krokar, tillsammans med min tafs och min halva Makrill! På Electro samson vågen väger hon 8,460 kg och läggs i säcken för senare foto. Ut med spöet igen och ett samtal till frugan, hon ska komma och ta lite foton på fisken. I väntan på tanten flinar jag åt det hele och ett lugn lägger sig över mig – Det är inte roligt att veta att en fisk går med ett tackel, men nu hade det löst sig!

Karin kommer ner och vi tar lite bilder och videofilmar fisken som sedan får sin frihet och en puss på pannan. Frugan och ungarna sticker hem och man fortsätter fisket, vinden tilltar, men solen ligger på och värmer dock lite de få stunder det är vindstilla. Efter en timme får jag en liten snipa inne på badplatsen, den tog en liten död Sarv och gäddan vägde kanske runt kilot. Det blir lite flötmete med döda betesfiskar och jag får en 3 kilos med denna metod.

Igen är det ett kinkigt napp och som sagt, så har det varit hela tiden sen jag började fisket i höstas och det är inte bara här utan det har varit så på flera platser i landet. Alla jag har pratad med har upplevt detta, vad det beror på vet jag inte, mild vinter, 7 isläggningar eller är det bara så att Gäddans värld är lite upp och nervänt på grund av klimatet? Vi kan bara konstatera att så är det och fortsätta att fiska.

På eftermiddagen hör jag mitt larm ute på Udden bleepa 1 gång, sen 3 gånger – Det är fan inte vinden! Och jag springer dit med håven, min indikator hänger halvvägs ner mellan backen och rullen, nog fan är det en besökare! Jag sätter mig på knä och titta på min indikator, inte en rörelse! Har den släppt betet eller? Jag drar försiktigt i linan för att känna efter, men känner ingenting!
Jag drar ytterligare lite till och nu dra Gäddan upp indikatorn halvvägs igen, jag drar igen och nu drar den ut linan från clipset och jag tar upp spöet. Sakta börjar linan ringla ut genom ringarna och jag kan kroka, fisken är mycket slö, men det känns att det är en tyngre fisk och efter den sämsta fight av en Gädda kan jag håva den.

Gäddan väger 8,070 kg och tog en halv Sill med 1 ml X-mix Lobster flavour från Antbait, jag fattar inte att de kan bli så slöa! Fisken togs 8 – 10 meter ut från land på ett djup på ca 75 cm. Lite bilder togs och hon fick friheten med orden – Nästa gång får du gärna sparka lite mera! Helgen efter är jag på plats igen och har 2 spön i kanten av badplatsen och ett som jag ska Leapfrogga bort mot Linnéahemmet samt ett flötmetespö som jag ska testa. Första nappet kommer i ”Old Pitch” som egentligen är en snaggy plats var vi fiskar karp och denna Gädda gör allt i sin makt för att slippa beröringen av min matta, men mitt MH 3,25 lb gör sitt jobb och väl på vågen väger hon 5,2 kg, fet som en gris och ändå skulle hon ha min lilla döda Mört.
Jag funderar på varför det plötsligt har kommit en period var det är lite större fiskar i farten, men hittar ingen bra lösning på den fråga och efter ett par timmar var ett gäng mindre snipor avlöser varandra genom att plocka upp mina beten, ska det bli lite flötmete med det nygamla spöet.

Platsen jag flötmetar på kallas ”Willow Swim” av den enkla anledningen att här står ett stort Pilträd som hänger ut över vattnet och många är de Karpar som har landads här. Platsen är under renovering genom att en kompis till mig har lagt en stor skopa grus och jämnat till den katastrofala lutningen som fanns på platsen och det gör att det är än mer svårt att kroka en fisk.

Så när jag under tredje driften med vindens hjälp, får napp på den flötmetade Mörten, får jag ligga på knä för att kunna kroka Gäddan. Spöet är lite mjukt, så jag dra på rejält i krokningen och Gäddan sitter där. Spöet jobbar fint och jag ser att det igen rör sig om en fin Gädda, men den sitter bara i den nedersta kroken som bara har fäste i en liten skinnflik, måtte det bara hålla och det klarar sig! Kroken släppte i håven och här stod jag med min gamla bekanting, nämligen Gäddan som jag tog förra helgen på 8,460 kg.

Hon var nere på 8,3 kg och jag tittade på spöet och prisade Jocke Bertilsson! Jag tror inte det hade klarad sig om jag hade haft ett styvare spö! Det nygamla North Western 12´ 2,25 lb is still going strong! Det blev inte mera denna dag, men jag var så nöjd man kan bli. Det har varit tjurigt fiske länge och sen börjar det att bli bra, det visar bara att man ska nöta på och inte ge upp! Man ska tro på sig själv och det man gör, samt göra det man tror kan fungera, följ gärna andras råd och tips, men inte slaviskt, ha dem i bakhuvudet och ta fram dem den dagen när de verkligen behövs!

Väl hemma planerades nästkommande helg och nu var det andra sidan av Linnéasjön som skulle fiskas av. Den lediga fredagen gick till lite hemma arbete och annat surt, vädret var soligt och kyligt, en dag jag hellre hade spenderad nere vid sjön än hemma, men så är det ibland!

Natten var kall! Hela 8 förbannade minusgrader på termometern vid köksfönstret och jag var tveksam till något fiske överhuvudtaget. Vid sjön såg jag bara ett par mindre ställen som var öppna och mitt sug blev för stort – Jag måste bara fiska här! 2 stycken spön med floatledgering och 1 flötmete var vad jag kunde få ut i dessa öppningar och det kanske skulle räcka? Det var länge sedan jag fiskade på dessa platsen och jag vill minnas att det blev en 6 kilos Gädda på hel Sill som jag tog i en snöstorm jag sent ska glömma.

Denna Gädda hade en orange Abu Hi-lo wobblare hängande i mungipan och troligen slitit av turistens lina! Jag tar lite bilder och funderar över dotterns rum som ska ha nya färger och nya möbler, allt ska gå i rött och vit – Ja! Hvad faen man föler sig jo hjemme i de danske farver! Gäddan ville ha orange! För den drog i alla fall i min ena indikator och efter en liten runda ut under isen låg hon välbevarad på mattan med en blöt säck över huvudet och tänkte nog vad fan hände – jag var bara hungrig!

Vågen visade 5.3 kg och det visar bara att det även på andra sida sjön finns hyfsade fiskar, hon var så tjock att jag började fundera på om rommen var färdig utvecklad, fast det lär dock dröja minst en månad om man tittar på tidigare års lekpostyr. Det känns onekligen inte bra att vara ledig 3 dagar och bara kunna fiska i 2 timmar, det var allt jag kunde fiska.
Hela sjön frös över och under natten till söndagen mulnade det på och det kom kraftiga vindar från väst. Jag trodde att det skulle gå att fiska på söndagen. Det var totalt godnatt! Isen hade inte ens brutits upp någonstans och jag fick åka hem igen.

Jag ska dock utforska detta område lite mera noggrant, kanske går det en riktig gris där. Jag har även tankar på att köra lite flötestrolling längs sjöns djupbranter och i dem områden man inte når från land och hur det går kommer du nog att höra mera om i framtiden.

Hur jag började en gång i tidernas morgon. Under våren 2008 kommer jag att ha mitt 40 års jubileum som gäddfiskare, jag började våren 1968, nästan 9 år gammal med att först spinnfiska efter gädda som alla småpojkar gör och gjorde. Efter ett tag fick jag tag på en artikel som var skriven av engelsmannen Bill Chillingworth, han metade sina gäddor med levande och döda fiskar och jag var sålt!

Det stora problemet på den tiden var att skaffa flöten och wiretafsar, men med lite stora vinkorkar och en del gamla Gitarrsträngar, samt ett gäng trekrokar (som man än i dag kunde ha bogserad bilen med) så löste jag mina problem tills det började komma grejor fram i Danmark. Pengar var också ett problem som skolpojke, detta löstes med att dela ut tidningar efter skolans slut och snart hade jag fina rödvita flöten och ett 9 fots glasfiberspö i mina ägor. När jag fyllde 9 fick jag en fin haspelrulle i form av en Mitchell 300 och den har jag fortfarande kvar och den landar fortfarande en och annan stalkingfiskad Karp.

Fångst av levande betesfisk var enkelt, lite mjöl och vatten blandad till en deg och anskaffning av Sill och Makrill var aldrig något problem i hamnstaden Helsingör. Banksticks gjordes av träklykor från närmsta träd, indikatorer var mitt flöte eller en bit folie på linan när jag bottenmetade. Fisket bedrevs i sjöarna Hvidkilde sö, Kobberdammen, Bondedammen, Bögeholm sö, Hornbäk sö och i en del mindre dammar runt Hellebäk och Nygård, alla vatten norr om Helsingör och på den tiden cyklade man flera mil för att fiska! Senare i livet blev det vatten som Gurre sö, Esrum sö, Lange sö, Klare sö, Sorte damm och Nivå Lergrav. Mitt danska gäddfiske tog slut hösten 1981 var jag flyttade till Sverige, jag tog dock snabbt upp fisket igen och har fortsatt sedan dess.

En liten paus har det dock blivit, men jag insåg snabbt att mete efter gädda är alldeles för roligt och spännande för att lägga på hyllan och man är i farten igen. Jag är snart 49 och jag vet att man inte klarar 40 år till och jag har insett att man är inne i andra halvleken! Jag tycker dock att jag gjorde en bra första halvlek och jag satte dem målen som jag hade!
Är du på resande fot i Danmark, så ta en runda och titta på några av dessa vatten, de ligger i en otrolig fin miljö med bokskogar och det finns stor gädda kvar och även en och annan Karp från gamla utsättningar. De flesta av dessa vatten ligger inom radie av 2 mil från min gamla hemstad Helsingör, fiskekort finns att köpa och glöm inte att lösa fisketegn på posten om du vill fiska, fisketegnet gäller i hela Danmark och gäller för ett år fr o m den dagen det löses.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar