Rätt textpenna och ett par gamla gamla gäddor på Makrill.

En del byggar spön själva, en del ändra om på spöna och en del helrenoverar sina gamla spön. Hur eller hur, så får jag ganska många frågor kring detta och en av dessa frågor är vilken penna jag använder för att texta på spöklingan. Man undra även, om det är svårt att texta på en smal klinga. Jag rekommendera dig, att du funderar ut ett bra namn och sedan över tills du kan skriva det utan att skaka, bäst är om du kan skriva det snabbt och att det ser likadant ut på alla spöna.Här är bara ett exempel på hur det kan se ut, vit, guld och som här silver, passar bäst på klingan, det syns bra och tydligt, men är ändå lite diskret skrivit.

En text kan alla ta bort utan större påverkan av spöet. Men vill du vara något så när säker på, att ingen ska stjäla dina spön och sedan fiska med dem eller sälja dem vidare, så kan du ingraverar dina initialer på rullfästets övre del som ses här. Det går inte att ta bort utan åverkan och att byta ut hela rullfästet, det vill ingen göra på ett billigt stöldgods. Det är för mycket arbete och det kräver en bra kundskap att få bort ett helt rullfäste, det i sin tur gör spöet svårsåld.

Pennan jag använder är en Penol Edding 792, som finns ner till (extra fine) 0,8 mm och i färgerna silver, guld och vit. Pennan kostar 40 kronor och har inte din bokhandel dessa, så kan dem beställa hem dem åt dig. En viktig ska som du ska veta är, att efter att du har textat ditt spö, så måste spöet stå i rumstemperatur i 3 - 4 dagar innan du kan lacka över texten. Gör du det för tidigt kommer lacken att lösa upp färgen och allt smetas ut på klingan. Humbrols klarlack eller en flexcoat är vad du ska ha äver texten.

Jag tar med ett par gamla Blast from the past i dag, båda dessa gäddor är från Linnéasjön och båda föll för Makrill. Det speciella vid båda dessa fångster är, att jag fick dessa fiskar genom att prova något nytt eller ska vi säga att jag testade ett par teorier. Min teori var att större gäddor använder mörkret för att smyga runt bland småfisken och denna dag kom jag väldigt tidigt till sjön. Första spöet jag lade ut var en halv Makrill och betet landade på isen och jag drog försiktigt ner det över iskanten och där fick det ligga. De andra två spöna placerade lite runt i det öppna området och jag tog en kopp kaffe i kylan. När jag efter kaffet gick bort till Hemmet för att se hur mycket is, det egentligen fanns, hörde jag et pip från ett av mina larm. Det kom ett pip till och sedan ett till, det var spöet med den halva Makrillen, som någon hade hittat och i mörkret satte jag in mothugget. Gäddan vägde strax över 10 kilo och den är den största som jag har fått i Linnéasjön, än så länge. En fisk kan inte påvisa någon teori, men jag har efter denna fisk fångat en anseenlig mängd med gäddor under mörkefiske och jag är övertygad om att gäddorna, använder mörkret för att smyga sig fram på stimmen med betesfiskar.

Nästa teori var att det inte går att ta gäddan under själva lekpostyret och här menar jag, när honan går med 3 - 4 hanar omkring sig. Jag hade även hört att om hon irriterar sig på en sak, så hotar hon först och försvinner inte irritationsmomentet, så äts det upp och allt blir lugnt igen. Jag kom till Linnéasjön och när jag öppnade bildörren såg jag en stor våg som stack ut, gäddorna lekte inne på en badplats, var det fanns lite kolvassruggar. Försiktigt smög jag ut prylarna på udden och fick ut mina spön på dem vanliga platserna och efter en timme, var hon tillbaka i kolvassen med sina raggande herrar. Jag kollade bland mina beten och hittade en hel Makrill på 35 cm och monterade denna på ett 2 krokstackel och fyllde den med luft. På ett tidspunkt hade alla dem älskande simmat bort en bit längs kanten och jag passade på att lägga ner min stora Makrill, var dem brukade vara och allt gick bra. Linan låg på sandbottnen och jag kunde se lite av Makrillen i ytan från min position - skulle teorin stämma? Det gick en stund och dem kom tillbaka, ett par pip var allt och det var troligen att, dem var mot Makrillen under kärleksakten. Men efter en timmes tid, hörde jag att vattenytan exploderade och mitt larm skrek som under ett karprun. Jag såg en stor svalgvåg, som gick ut från platsen och det var bara att kroka. Hon hade tagit min Makrill i ren och skär ilska, över att den inte flyttade sig och med sina 9,3 kilo, var jag mer än nöjd och en gammal myt blev ett nytt faktum denna soliga marsdag - 95.