måndag 27 februari 2012

Snart Öringpremiär för Liljan och vilka spön....

Jag fick ett par goa bilder från goda vännen Liljan AKA Conny Liljekvist, han hade varit och spanat in läget för lite Havsöringsfiske och så snart snöhögarna har minskat, så är det dags för honom.
Visst är det vackert och det ser kyligt ut, men det finns kläder för de flesta förhållanden och jag tycker mig se den stora blanka, stå därborta bakom stenen till höger.
Connys vapen i detta roliga och spännande krig är många, vackra skapelser, som med sin förföriska gång lockar Havsöringen till sina misstag, jag hade valt den blåskimriga i mitten, om jag hade stått inför ett val av beten.
Han kan det där, han har varit där och han vet, när det är dags för första stöten, mot havets silver. Dessa silverpilar, som kämpar som stuckna grisar till håven omgärdar dem. Jag förstår hans stolthet med denna 4 kilos fisk, det ser så enkelt ut men så är det inte alltid.
Långt kastande smala drag med en vickande gång, är de bästa, lägg till en oregelbunden invevning med stopp, fart och sen sakta, någon knyck med spöt och sen kommer hugget stenhårt och man vet att man lever, efter en lång vinters väntan.
Ibland vill de ha lite mer färg och ibland inte, men den vickande gången finns alltid där, likaså den svarta pricken, som ger havsöringen en punkt att sätta in hugget emot och ett tips är att man duttar ditt en markering med en vattenfast tuschpenna, om det inte redan finns på draget

Jag vet vännen att du längtar, snart är det helg och du ska ditt, mina tummar hålls stenhårt, den där, du vet  finns där och den kommer för eller senare.

Kör hårt mannen, vi lever bara en gång, så ta för dig! Jag måste f-n hänga med en dag och uppleva naturen och detta fiske! Kaffet, äggmackorna, vinden i nyllet, stöten eller hugget, adrenalinkicken och bilderna......kallas det oslagbart mån tro?
Jag har fått ett par frågor kring vilka spö jag använder för driftfiske med flöte efter gädda. Det är en ganska lätt fråga, men jag tror inte att ni hittar dessa spön längre, men okay, det rör sig om två stycken!

Till vänster är det ett Sportex XHM 13 fot och troligen en 3 lb testkurva, spöet har en lång aktion och en otrolig powerkurva i klingan. Det byggdes för Laxfiske i Norska älvar och har en kastvikt upp till 140 gram.

Till höger är det ett Berkley Stamina 13 fot och 3 lb testkurva. Igen en lång och seg aktion, som suger musten ur fisken snabbt, nästan för snabbt.

Vad dessa spön har gemensamt, är att de klarar att kroka en gädda med rätt tackel på avstånd upp emot 200 meter! Jag har provat detta och då krävs det en kikare, för att hålla koll på flötet och en stum braid på rullen, samt en linkontroll ut över det vanliga.
Sportex med helkork, skönt och varmt att hålla i under frostiga dagar, Berkleyspöet är lite kallare, med sitt rullfäste och resten av spöet i carbon/kevlarkomponenter.

Gemensamt för båda spöna, är deras ganska långa handtag och med en tight lina till gäddan och ett kliv bakåt, samt en tvåhandskrokning med spöet rakt upp, så sitter Esox i saxen, än en gång!
Jag har ett Solar Strong Arm Lineclip på båda spöna nere vid handtaget, det gör att jag kan ställa ifrån mig spöet mot en lång banksticks och vinden, som drar i mitt flöte, rätter ut min braid, under tiden jag tar en fika eller gör något annat.

Skulle en gädda hugga och ta lina, så släpper linan från linclipset och min spötopp skakar, vilket jag ser. Ibland använder jag även ett larm, som då börjar låta och varnar mig.
Ringarna på Sportexspöet är inte de bästa för Braids, spöet har många år på nacken, men än har ringarna inte tagit någon skada och de är ändå enbenta.

Bästa ringerna för braid sitter på Staminaspöet och det är trebenta Fuji SIC, som klarar alla typer av linor på marknaden.
Ringningen på spöna är helt olika som synes. Sportexspöet, som här ses till höger, har en tätare ringning och det ger en betydlig bättre kurva på spöet under hård press och det var väl det man hade i åtanke, när man byggde dessa spön för hårdkämpande Laxar.
Tunna starka Braids, som flyter är vad du ska använda för driftfiske efter gädda, minst 250 meter per rulle, då har du lite att ge på, om nu ifall att det kliver på någon riktig stor madamm, under en drift.

En större rulle är bra, dessa Big pit rullar har en otrolig cranking power och  rullarnas utväxling och den stora spole, gör att du får snabbt kontakt med gäddan och in den till den väntande håven.
Här har du ett spö, som stod och rättade till sig, precis när min braid började dra flötet ur kurs, så att säga kom hugget och så är det ofta vid driftfiske. Ett stopp, en knyck eller en annan avvikande rörelse utlöser oftast hugget från gäddan, som ibland har följd efter bete en bra stund.

Ska ni driftfiska, så skaffa spön på minst 12 fot, som har en 3 - 3 ½ lb testkurva och det får gärna vara av long range typen, alltså spön, som klarar att kasta långt, de har den rätta ryggraden, snabbheten och klarar att sätta krokarna på väldigt långa avstånd.

Bäst är 13 fots spön, som med sin längd gör det lättare att resa linan från ytan och du får bättre direktkontakt i krokningen. Var inte rädd för dessa styva spön eller längden, du ska bara kasta ut ditt bete, så pass långt ut, att vinden, som du har i ryggen, tar tag i ditt flöte och börjar driva ut.

Använd tunna och starka Braids, gå ner lite i krokstorlek till exempelvis 2 x 8, de penetrerar snabbare på långa avstånd och se till att du hela tiden, har ett vaket öga på ditt flöte!

Ett hugg går så fort, ena stunden är flötet där, i nästa är det borta, var med hela tiden snälla och du slipper att gräva fram dina krokar långt nere i gäddans hals. Jag kommer senare med ett inlägg om detta driftfiske, så håll dig inte för långt borta från bloggen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar