onsdag 6 mars 2013

Vissa dagar är tuffare än andra.

Det finns dagar, var det är väldigt svårt att få gäddan till att ta dina beten, men vi har två faktorer, som vi alltid kan ha med oss i tankarna.

Antingen är gäddorna hungriga och då går det bra, men är dem mätta och du är ute vid fel tillfälle, låt oss säga utanför huggperioderna, som inträffar, då blir det betydligt svårare.

Men vi kan även till viss del förlita oss på gäddans huggreflexar, som jag personligen, tror att gäddan inte kan styra själv, utan dessa styrs av generna, som dessa predatorer besitter, men jag kan ha fel i detta påstående.

Dessa bilder är från en helg i en mindre damm, jag åkte hit för att mäska för karp och passade på att ta med några spö för gädda och en hink med Sill och några Makrillhalvor, lätt skulle det inte bli, kan jag säga.
Det började med en mindre gädda, som tog en Sill och jag tänkte för mig själv att detta blir bra, jag noterade vart, den hade tagit mitt bete och jag ville nu, ignorera detta område i jakten på en större fisk.

Jag provade det mesta och till slut åkte mitt SmartCast lod fram och en större undersökning trädde i kraft och jag sökte över det mesta av dammen, men med klent resultat.
Till slut hittade jag en fisk, som stod ganska nära kanten, var bottnen går ner på lite djupare vatten, för att sedan sakta grunda upp mot andra sidan av dammen.
Jag placerades en Sill på denna kant, ingen extra doft, bara Sillen, som den var och satte upp spöet bland alla frusna grenar och fick till det ganska bra. Nu var frågan, om jag hade skrämt ut fisken eller om den var kvar?

Spöet var på plats och väntan kunde börja, troligen hade mitt jobb, med att få ner mina banksticks, jagat bort gäddan, för det tog mer än en timme, innan min orange pingisboll ramlade ner och sen reste sig och ramlade av linan.

Jag satt en bit bort och klippte till fiskbitar för att mäska med, när gäddan tog min Sill, så den hann att ta lite lina från rullen, innan jag var framme och gav den lite tandvärk med mothugget.
Det var ingen stor fisk som tog min Sill, denna frostiga morgon, men den gav en fin fight och gjorde sitt bästa för att nå ut i friheten igen.
Ingen bra pose på en gädda, men jag gillar bilden, med dem frostiga bladen och jag vände den snabbt åt rätt håll och den simmade sakta ut i djupet igen.

Det kändes bra och jag tog lite kaffe och därefter lade jag ut lite Sillbitar utanför ett större buskage i dammen och provade där ganska länge utan resultat, de ville inte spela boll denna dag, inte mitt spel i alla fall!
Fram med lodet igen nere vid dammluckorna och här gick det lite snabbare att hitta en gädda, men denna stod en bra bit ut i dammen, vid en liten vasstuva och jag behövde ett segare och större bete, för att nå dit med spöet.
Min lösning fanns i hinken och en halv Makrill blev mitt bete och det hela landade ganska nära, var gäddan befann sig.

Jag stramade sakta upp linan och efter en stund, stod mitt ledgerfloat perfekt på ytan och den orange bollen satt tight under Shimanorullens öppna bygel.
Spöet i position och i samma ögonblick jag tar bilden, droppar bollen 10 cm och där stannar den! Jag avvaktar, men inget händer och jag titta på spötoppen och linan, inget!

Gäddan hade tagit Makrillhalvan och släppt den igen! Här satt jag på knä bakom spöet med en nyfiken och mätt gädda på 35 meters avstånd och den ville inte som jag!
Utanför denna lilla vasstuvan stod gäddan, som inte ville leka med mig och det är nu, vi kommer in på dem berömda huggreflexarna!

Jag tog tag i linan och drog lite i betet och direkt tog gäddan betet och släppte det igen och så höll vi på en stund.

Till sist tog jag upp spöet och lyfte upp Makrillhalvan från bottnen i ett kort svep och då tog den hårdare och gick med betet och jag kunde sätta mina krokar i gäddan.
Igen, var det en mindre gädda och inte riktigt vad jag har i mina planer, men den hade en fin kondition och jag var mer än nöjd med detta, jag kunde ha suttit kvar i stolen och bara fått den första lilla gäddan.

Lite arbete från min sida, gjorde dagen lite mer roligare och mitt motto, att man ska inte blanka på gäddmete, det stämde in ganska bra denna dag.

Händer det inget, så jobbar hårt för att det ska hända, byt metoder, beten, tackel, platser, gör allt du kan och jag vet att du lyckas bättre än de, som bara sitter still i stolen.

Visst händer det, att man går hem som The big looser, men då vet du åtminstone, att du har gjord ditt bästa under fisket.
Ett par tips här på sluttampen: Fiska alltid om du kan med två olika beten i ett område, var du vet att de finns gädda.

Fiska ett spö nära land och det andra längre ut, händer det inget, så knycka in dina beten med jämna mellanrum, det kan få en trög gädda, att vakna till liv och du räddar dagen, som jag gjorde.

En del ungdomar har ställd mig frågan, om man nu inte har några nappalarm! Well, skaffa er larm, är mitt första svar.

Det nästa är, att då måste ni sitta nära era spö och hela tiden ha koll på era indikatorer och om ni ska ha ett eller två spö lite längre bort, så monterar ni bara en pingla från ismetevipporna, precis bakom pingisbollen.

Det rasslar ganska bra, när linan dras ur linklipset och bollen/pinglan träffar den bakre banksticks, men skaffa er pålitliga larm, så fort ni kan.

Det finns gott om billiga bra larm på marknaden, som inte kostar skjortan och de räddar många gäddors liv, genom en tidig indikation och ni kan kroka innan gäddan hinner svälja ner betet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar