onsdag 1 januari 2014

Slynans Diamondback, ett Musky Rod som krävde min hand!

Först ringde han och gnällde över spöet och sen kom han smygande med det, när jag fiskade karp och undrade om jag kunde göra något åt spöet.

Jag kollade snabbt över spöet och frågade honom, om han hade haft det efter bilen från Träkånten, Slynan svarade aldrig på detta och jag lugnade ner honom med orden - Det fixar jag åt dig!
Klingan var lite repat och behövde lite lack här och där. Vad som förvånar mig är den dåliga finishen på ett så pass dyrt spö, men samtidigt så är det byggt för insjöfiske i USA, i sötvatten och inte för bräckvattensfiske i Kalmar sund och ...
... det märktes klart och tydligt på spöets ringar, som var rostiga och hade en ful brun beläggning, så en kraftig rengöring var ett tvång.

- Gillar du klingan undrade Slynan? Ja, men det gjorde inte ägaren på Statoilmacken nere i rondellen - Jasså varför inte det? - Hela biltvätten slogs ut, när toppen kom mot borstarna under rengöringen! Jag fick det rent till slut!
Korken var skitig av allt gammalt gäddslemm och det rensade jag med varmt vatten och en kraftig borste och det blev fint igen, nästan som nytt.

Under rengöringen började det komma en doft av damparfym från korken och jag funderar fortfarande vart Slynan håller på med och jag hoppas innerligen att den vackra Anna inte läser dessa rader.
En lös ring och en lös toppögla hittade jag och jag fattar inte hur han kunna fiska med detta, det borde han ha märkt, men inte och det fanns lite att göra här med.
Så kan man inte ha det, oavsett om man kasta små beten eller 200 grams jerkbaits, det måste man fixa för att kunna använda spöet.

Så med denna arbetsbörda hängande över mig, så skred jag till verket och började med rengöringen och att rensa runt alla ringarna, ta bort rost och rätta till den gamla Flexcoaten runt lindningarna.
Korkhantaget blev skrubbat och det blev som nytt igen och man har ett bättre grepp, när det ska kastas stora tunga beten.
Alla ringar fick 3 lager med lack och jag gick mellan lite på klingan, så allt är förseglat med lack, så nu kommer det inte in vatten och smuts, som kan förstöra lindningstråden.
Toppöglan togs bort och rensades för gammalt lim och sen limmades den i rätt läge med Araldit och nu sitter den fast och får värmas bort, om man ska byta ut den vid ett senare tillfälle.
Hela texten på spöet hade en del fula repor och det fick jag bort genom slipning med vatten och en fin slipduk och sen återigen tre lackningar och det blev bra.
Lindningen runt keeper ringen var brun av någon sörja och det fick jag bort på alla ringar, men allt får man inte bort.

Men det blir betydligt bättre och lacken ger spöet en fin finish och lyster och man bibehåller original lindningarna färg och blåa silverthreads.
Här ses lite av det bruna som jag inte lyckades få bort, det märks inte mot hur resten av spöet blev och jag hoppas inte Slynan ska börja bråka om detta, då är risken stor att jag jag smiskar honom där bak med påken!

Så det så Bengt! Sälj husvagnen och betala mig, sen kan du åka ut med Josefsson, du vet den lilla klene och fiska byxorna av honom under många år. Spöet står klart, fixat och färdigt, det där med doften av damparfym, det kan vi ta nästa gång du stör mig i karpfisket!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar