måndag 26 december 2011

Nostalgia.

Nu räcker det med frossandet för min del, två dagars konstant ätande gör att jag måste ut i naturen och jag hade planer på Svarte göl som ligger öppen, men med vindbyar upp emot 20 sekundmeter, så vet jag inte om jag genomförar mitt planerade karpfiske i dag, jag får se hur det blir.
Det finns inget lä någonstans runt gölen, bara lite mäsk som lades ut igår...nja jag är nog lite tveksam till fiske i dag, men man vet aldrig, det kliar i fingrarna!
Jag roade mig med att kolla gamla bilder och hittade några stycken, 4 fångster som har ätsat sig fast i mitt dåliga minne och vi tar en titt på vad som hände för si så där 25 - 30 år, fiskar som öppnade ögonen på en hel del, som inspirerade många, men som tyvärr även skapade en avundsjuka bland andra så kallade sportfiskare!
Min första Snake över 2 kilo kom från Alsterån vid Sandslätt, jag var med Dan Dellerfjord och Ronny Göransson och det var den 15 juli 1983. När vi kom fram rasslade det bara till i Ronnys fesgula Volvokombi och alla platser i buskarna var upptagna med spö och allehända bråte och på min fråga: -Vart ska jag fiska?

Så svarade dessa herrar i munnen på varann och pekade: - Där ska du fiska! - Ja eller hur? Dem pekade på en stor Hagtornsbuske och berättade att bakom denna fanns en liten udde, var jag kunde få ut mina tre spön. Jag började att hugga och talade samtidigt om för dem att OM det inte fanns en liten udden, så skulle jag använda Mancheten på dem, precis som jag använda min kniv på jobbet (Jag var styckare på den tiden) Men efter en timmes huggande var platsen ren och tre spön med stora feta Daggmaskar lades ut och man återgick till "kompisarna" och Dan undrade varför jag var svettig, What a man!

Kvällen gick med att kolla foliebitarnas placering, justeringar av multirullarnas broms, så inte strömmen drog ut lina från rullen och kollande av alla spöna. Vid 22.35 fräste det ute på min udde, foliebiten satt i första spöringen, något hade tagit masken på mittenspöet som längs med en gles vass. Det blev ett tvärstopp och tre kraftiga knyckar och sen satt allt i bottnen som gjutit i betong! Jag provade att pressa med spöet, sen drog jag för hand, sen väntade jag en stund och sen slet jag som en galning i linan för hand och det släpte från bottnen, snabbt som fan fick jag tag i spöet och kunde pumpa in grenar, vass och en snake som fräste i sommarnatten.

Väl på torra land var man Kung och med den stora ormen frågade jag Ronny hur det gick för honom och han sa: - Det var som fan och jag svarade - nej, det var bra! De hade fått sig en dansk läxa och det blev många pass med dessa herrar efter Ål och i princip allt som simmade i Småland. Ålen var 107 cm lång och vägde 2265 gram.
Här har jag lite tveksamheter om året, men jag och frugan paddlade kanot i Lyckebyån och hamnade i en större håla med en liten badplats. Detta perfekta place skulle vara vår camp för 2 dagar innan vi fortsatte vår resa. Tälten kom upp och maten kom fram och under tiden Karin stekte och kokte, lade jag ut 3 - 4 spön med daggmaskar och mindre mörtar som vi hade metat upp under dagen.

Maten slank ner ganska snabbt efter en heldag i kanoten och under disken drog det iväg på vänstre spö, som låg in mot en vasskant. Först trodde jag det var en Braxen som det finns gott om, men i mothugget svarade det med ett brutalt stopp och en grym fight i det låga vattnet började.

Jag slet som ett vilddjur och planade upp denna orm, som fick Karin att hitta sovsäcken fortare än fan. - Fy fan va äcklig skrek hon! Ålen vägde 2410 gram om jag minns rätt och den togs i hålan vid Krukö, en plats som jag och flera Anguillamedlemmar skulle besöka frekvent över dem närmsta åren och det var här jag tog min största Ål, en fisk 3590 gram, 124 cm lång och en omkrets på 31 cm. En av de största Ålar i Sverige som har spöfångats, endast slagen av Ål-Åke Madsens fisk på 3725 gram, som han tog i ett liten Regnbågsvatten på räka några år tidigare och jag tror fortfarande att jag ligger tvåa i Sverige med denna fisk?
Jag hade fiskat karp hela året i Linnéasjön - 93 och började inse att ganska snart var säsongen över på grund av isen. Sjön var overfrozen på fredagen och lördagens vindar hade rivit upp en del av isen vid udden. Jag kom väldigt tidigt på morgonen och kollade läget och fann till min stora glädje att det gick att fiska. Jag kastade en hel Makrill, så långt jag kunde och den landade på isen, vilket jag kunde se mot Grönvägens lampor.

Jag drog sakta i betet tills det ramlade ner från isen och sjönk till bottnen och de 2 andra spöna lades ut med Sill och Mört, när allt var klart hällde jag upp kaffet och gick bort till platsen nedanför Linnéahemmet för att se hur öppet det var här och när jag står här och funderar på hur "Humpy" en av sjöns karpar mår i detta och vart den kunde tänkas befinna sig, så hör jag ett bleep från min ena Optonic och sen ett till.

Det måste vara fisk och jag börjar först gå mot udden, men 2 - 3 bleeps for mig att springa dit, väl framme hänger min Drop - off indikator lodrätt längs med min bakre banksticks och innan jag kommer fram tll spöet, så resar den sig och släpper från linan, det var fisk och jag började fundera vad som tar en 35 cm Makrill i Linnéasjön, allt medans linan sakta dras ut från rullen?

Jag fällde byglen på min Shimano Sea Spin och låt fisken dra sakta i spöt och satte in mothugget med en tvåhandsfattning mest på grund av avståndet jag fiskade på och Makrillens sega skinn och det blev först ett stopp och sen ett par kraftiga knyckar och hon gick sedan sakta i sidled, därefter kom det en rusning ut mot isen, var hon kom ifrån och sen var det mesta av hennes krut förbrukat och hon försökte lite inne vid land med Makrillen hängandes på ena gällocket.

Vågen gick precis över 10 kilo och jag säckade henne på udden och lite senare ringde jag Henrik "Den röde" Johansson som kom och tog bilden och bistod med vägningen. 10 025 gram, en liten marginal över 10 kilo, men ändå en tia och den är fortfarande sjörekord vad jag vet efter alla år. Det blev inte mera denna dag, vilket jag visste, ingen mindre gädda finns i området, när denna madamm var inne, precis som det brukar vara och jag cyklade hem från sjön, glad som så många gånger för.
Nu kan man undra vad en Braxen gör på en Predatorblogg, men den togs faktiskt under ett fiska efter Abborre den 11 maj - 84, en dag jag aldrig glömmar! Dan Dellerfjord och jag var i Hagbyåns mynning och vi flötmetade Abborre med Daggmask, jag hade fått 13 över kilot, Dan några fler, men inga riktigt stora.

Vid 13 - tiden fick jag ett försiktigt lyft som jag missade och lade ut betet på samma plats och flöte sögs ner från ytan. Denna gången satt krokningen perfekt, men det var en betydligt större sak, som hade tagit maskarna och efter en stund kom en enorm Braxen upp till ytan. Jag blev precis stel när jag såg den första gången, vem hade inte blivit det? Mitt PB på den tiden var en Braxen från Linnéasjön på 3,3 kilo, som jag turligt nog fångade på ett KM i mete, som Nybro FK höll och den gav vinst.

Denna såg ut som den var tre gånger större! Dan gjorde sitt jobb med håven och jag blev fullständig till mig av glädje, 6010 gram! Sveriges näststörsta Braxen, endast slagen av en fisk från Häckebergasjön, som vägde 6300 gram Roger Nilsson tog några år tidigare. Man kan väl säga att man var lite före sin tid med denna fisk. Jag ska inte måla upp någon bild av mig själv, men en Braxen med denna vikt var kopiöst stor 1984 och det är den stor fortfarande, fast Rögle dammar producerar dessa dasslock varje år. Vi har blivit fartblinda med stora braxnar i Sverige!

Jag började specialisera mitt Braxenfiske och det blev till 59 över 5 kilo fram till våren 1991 var jag tog min sista och har inte fiskat målmedveten efter Braxen sedan dess - Hur många hade det blivit om jag hade fortsatt med fiske i Hagbyån, Hossmoån, Rocknebyån, Kölbydammen och sedan fortsatt i rögle dammar? Jag vet inte, men det hade blivit väldigt många 5 kilos till på dessa 20 år, kanske renav det Svenska rekordet som jag jagade?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar