torsdag 10 februari 2022

Ett fint gammalt minne!

I brist på fiske och isläget, som fortfarande spelar mig ett spratt, så återger jag en gammal historia. Den finns med i min gamla bok, men alla har inte boken och det hela ger lite insyn i mitt tänk och fiske i mörke efter Gädda redan då.
Vi går tillbaka till den 12 november 1994, jag vaknar alldeles för tidigt och temperaturen ligger på minus 8 grader utanför köksfönstret. Sillarna, Makrillarna och några Mörtar är lagom tinade i sin påse och allt som fattas är ett par mackor och en tunna med kaffe och sen iväg, så fort som möjligt.

Jag visste att det skulle bli tufft med denna kyla och sen frågan om sjön var istäckt helt eller inte, jag åkte till Linnéasjön och tanken var den gamla Badplatsen och att jag skulle vara först, om nu någon annan hade samma tankar som jag.
Väl framme insåg jag två saker, jag var ensam i kylan och att det fanns en öppning och därmed en chans att få ut några beten och så även en chans för fisk. Kylan var grym mot händerna och det blev en kopp kaffe under tiden jag bestämde mig för hur jag skulle fiska och placera mina tre beten.
Ja, det var inte igår, utan för drygt 27 år sedan!
Allt var redan tacklad, så det var bara att montera en Sill på 2-krokstacklet, lite sittdyna i Sillens hals, för att lyfta den från bottnen, allt kollades och den lades ut relativt nära land och sen var det dags för en död Mört, som fick 3 ml Squidflavour och den lades lite längre ut på högre sida av Badhaket.

Så långt gick allt bra och händerna var stela och frusna, men att hålla i en varm kopp, gör underverk och snart satt en hel Makrill fastnaglat på krokarna, en Makrill på ca 33-34 cm och den skulle få lite Pilchard Oil i sig, denna olja är winterised, så den löser sig även i kalla vatten.

Två banksticks placerades och ställdes in och nu var det dags att lägga ut mitt sista bete. Jag såg iskanten mot Grönvägens gatlampor, men avståndsbedömningen är inte så enkel i mörke. Nåväl, jag laddade på och Makrillen landade med en duns på isen! - Shit! Jag drog snabbt i Makrillen och såg hur ringarna på vattnet talade om att den sjönk till bottnen.

Spöt ställdes in och jag rotades fram ett spö med flöte för senare bruk. Jag undrade lite över hur nära isen egentligen befann sig och gick bort mot Linnéahemmet för att kolla läget. På vägen tillbaka stannar jag till vid den stora pilen och lite tankar kring karpfiske kryper fram.

Dessa tankar avbryts av ett pip i ett av mina larm! - Det ska inte pipa, det är totalt vindstilla! Nu kommer nästa pip och sen ett till och och nu blir det fart på galoscherna och väl framme är det napp på spöt med den nyss utlagda Makrillen. - Det bör vara en större Gädda som tar ett så pass stort bete, linan sträcker sig och mothugget sitter som en handske.

10,025 kilo, minus 8, hel Makrill och ett fint minne!

Fighten var inte den värsta jag har varit med om, men inne på det grunda, blev det lite mera stridigheter, innan fisken gick i håven. Jag blev lite skakig, när jag såg konditionen på fisken, krokarna satt bra och var enkla att ta bort. Jag säckade fisken för senare att få lite bilder och en ny Makrill lades ut och jag tog en väl förtjänat kopp kaffe och myste över det inträffade.

Klockan var nu 05.50 och det skulle ju dröja några timmar innan jag kunde ringa någon för hjälp med foto och vägning. Jag fiskade vidare, men inget annat än en liten snipa på Mörten. Efter ett tag såg jag kökslampan tändas hos den gamla polisen, som bodde vid sjön och jag bad om att få låna hans telefon.

Den eminente Henrik Johansson kom ner och hjälpte med med vägningen och vi fastslog vikten till 10,025 kilo och jag var mer än nöjd, lite bilder blev det också på denna min största från sjön. Man kan aldrig tacka för mycket, så stort tack än en gång till Johansson för att du lämnade sänghalmen denna kalla morgon och tog dig tid! Thanx!

Det var kallt och bistert, men värt varenda minut, Gäddan togs den 12 november 1994, igen var det Makrill och som oftast i mörke och med tanke på att det var 8 minus, så blev denna dag, som jag ansåg skulle bli tuff, inte så tuff ändå, men jag var både tuff och lite cool, när jag nöjd cyklade hem. Skitfiske på er, snart öppnar det sig och jag kan kanske doppa ett bete under kommande helg?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.