A big sorry!

Det är precis en månad sedan jag skrev här senast och jag beklagar detta. Det finns inte så mycket att sätta på pränt och det var faktiskt en god vän som väckte mig med ett mejl med frågan om jag levde, så på den vägen är det.

En välförtjänt ursäkt för detta är på sin plats och faktum återstår, det finns inte mycket att skriva om. Jag avslutade gäddfisket som vanligt med en del mindre fiskar och säkerligen lika många blankpass och sen kom lekperioden och då låter jag dem vara i frid.

En av gölens Abborrar, nog runt en månad sedan den togs.

Så senast jag var ute med predatorfiskar i tankarna, det var nog för 4-5 veckor sedan och även det passet med klent resultat och jag vill minnas att endast 2 Abborrar fick syna Sverige över ytan. Den största fick agera fotomodell och sen snabbt tillbaka till den förhoppningsvis Coronafria gölen.

Här ser man inte ljuset i tunneln!

Gäddfisket blev inte som jag hade önskat mig (När blir man överhuvudtaget nöjd) Lite fina fiskar blev det, men som vanligt, så kunde det ha gått betydligt bättre. Det kan bara bli bättre i framtiden.

Tankarna svirrar i dessa tider!

Ja, så är det, tankarna svirrar i dessa tider! Coronans frammarsch över världen, risken för smitta, hälsan och inte minst hur folk som man för i tiden hade kontakt med, beter sig?

Jag har även märkt att det sker en del konstiga saker i dem vattnen jag oftast fiskar i, en del platser fylls upp med skit där man har spöna, i en del vatten försvinner dem större eller andra åtrovärda fiskar och ersätts med fjällkarp från Vicklebydammen på Öland. Jag bara undrar varför? Nog om det, för eller senare, kommer sanningen fram och det ligger nära i tiden!

En morgon, var det borde ha hänt något!

Sen går tankarna till dem där passen, var allt har stämt, men resultaten har uteblivit. Man rannsakar sig själv och sitt fiske och det händer att men inte hittar vart problemet ligger och på något sätt går det hela över i termen, man kan inte lyckas jämt.

CP? Ja, kanske?

Nja, inte riktigt om jag får bestämma, men jag fick mig ett gott skratt, när jag under ett gäddmete skulle landa en Gädda och såg dessa bokstavar, på det nyss lindade skaftet till håven. Gäddan vägde 7,5 kilo och jag har enligt min husläkare inte denna diagnos .... Eh än!

Hägern, här i motljus.

Som sagt är det inte mycket att skriva om och jag bjuder er på lite goa bilder och hoppas ni har förståelse för att jag inte är ute hela dagar på grund av smittrisken och samtidigt, så är karpfisket på full rulle just nu och det sker på folkfattiga platser och helst tidig morgon eller nattfiske.

Svanen, den vita kungen.

Bilden för mig tillbaka till 80 - talet, var man härjade i Kölbydammen efter Sutare, Braxen och Sarv. Svanen som anföll allt och alla fick stifta bekantskap med mig och jag fick vara i frid. Andra hade dock stora besvär av denna vita argsinta fågel. Svanen Gunde blev över en dag rikskändis!

Sothönan älskar vattenväxter och även ibland en Mört.

Sothönan kan också skapa problem för en metare. Vattenväxter står högst på menyn, men karpfiskarens boilies och små fisk finns någonstans på menyn också.

Jag minns ett möte med en Sothöna, året var 1970! Sören Madsen och jag var i Kobberdammen vid Hellebäck och skulle meta Gädda och för min del gick det bra. Jag lade ut flötet med en Mört under ett uthängande träd och kort efter fångade jag en Gädda på 5,2 kilo och var Kung i min egen värld.

Sören ville också prova under trädet och så blev det. Efter en timmes tid försvann Sören in i skogen och jag hör efter en stund, ett plask och sen Sörens skrik - Jeg har bid! Han hade napp och jag skrek - Men spring då!
Det visade sig att Sören just i denna stund, satt i grönskan och gjorde sina behov och jag sprang ner till trädet och krokade.

Det tog tvärstopp och den absoluta roligaste fighten jag har varit med om började! 4 stora virvlar på ytan, linan stack iväg först under vattnet och sen över och nu fattade jag! En Sotis hade tagit Sörens minimört och nu fastnad. Sören kom rusande och vi hjälptes åt och Sotis fick sin frihet. Jag funderar fortfarande efter alla gångna år, om Sören verkligen hade torkat sig ordentligt?

Hacke, naturens mästare på trummor.

Rismåla, a real paradise för Hacke Hackspätt! Det finns gott om dessa trumslagare runt gölen och det kan vara mysigt att lyssna på en fin kväll i väntan på att något larm ska ta ton. MEN ... Klockan 4 på morgonen är dessa trumvirvlar inte lika intressanta längre .....

Sädesärlan, en återkommen vän.

Kvarndammen, jag hinner inte ens sätta ner grejerna och sen är den nyfikna Sädesärlan framme och kolla in läget kring gubben som ska fiska. Lite krossade karpboilies och den är kvar det mesta av dagen.

Skulle den mot all förmodan inte vara på plats, så kommer Kungsfiskaren och spanar på mig, men det sker på ett behörigt avstånd. Det fungerar inte med boilies där inte, nä man ska sitta på sin gren och dyka efter vårens fiskyngel och det är underbart att se.  Tack för denna gång, ursäkten är sagt, stay save!