Premiären för gäddmete.

Det skulle bli en liten premiär, nu var isen hade släppt i en liten del av dammen, spöna stod redan klara i hallen och det var bara att ta ut betesfisken ur frysen och på med kaffet.

Mina beten var Mört och ett par Sardiner och dessa skulle fiskas side by side på det lilla området som var fiskbart. Tankarna svirrade under tiden jag tog mig dit, men allt det där med kallt vatten och blankpass, det slog jag bort.

Vilket ska ge årets första metgädda?

Man ska väl inte blanka på gäddmete och dem hugger jo i kallt vatten! Jo ni! Jag vet bättre! Jag vet hur tarvliga dem kan vara och hur tufft det kan bli i kalla vatten och smältvattnet, som rinner in i gölen är inte till vår fördel, men men!

Fina gäddbeten.

Mörtarna var fina och i superfint skick och lite olika i storleken och sånt där höjer självförtroendet väsentligt hos en gäddfiskare.

Och det fanns jo även dem väldoftande Sardinerna att tillgå! Ett spö med Mört och ett med Sardin ställdes ut och min väntan kunde börja. Ska tillägga att Mörten fick en överdos med laxoljan från Willys och kanske skulle det bli den som .....

1 minut senare lade flötet sig.

.... ett pip och sen inget, jag tittade på klockan, som var 5 i halvnio och nu pep det igen, flötet hade lagt sig på ytan och mina tankar gick till effektiviteten på denna olja med laxsmak och sen satte jag krokarna.

Det var en 3 kilos, som gjorde entré.

Lite dans inne vid kanten blev det och sen hade jag en 3 kilos fisk på mattan, inte den största, men väl en gädda, det jag kom efter och den fick sin frihet.

Dagens sista, det blev bara två.

Ny mört lades ut med samma laxolja och en timme senare var det dags igen. En liten snipa hade fått smak på mörten och efter denna fisk hände det inget mera på fiskfronten, men jag var ändå nöjd, vädret var jo fint och kaffet varmt.

Den hade stått stilla ett tag.

Den lilla gäddan hade stått stilla såpass länge att gölens blodsugare hade fastnad, du ser en av dem på överkäken. Jag tar bort dessa innan jag återutsätter fiskarna.

Anders Karlsson kom förbi och vi kacklade en bra stund och när han åkte, så ringde telefonen och självaste Herr Fager var på ingång, högst troligen sugen på både fiskesnack och lite kaffe.

Kul att denna rödlätta herre har kommit igång igen, det är nog närmre 9-10 år sedan vi var i farten tillsammans och det skall vi definitivt ändra på och vi har smidd lite goa planer och det ska bli väldigt trevligt och minst sagt spännande och ni som hänger här, lär nog höra vad som händer.

Mestadels blir det nog på karpbloggen om inte Rödluvan lurar mig på något Färnapass eller annat spännande. Jag önskar er alla skitfiske tills nästa gång vi hörs, ha det bättre!