Beteendet förändras genom att det finns flera större fiskar på plats och här råder en stor avundsjuka i jakten på föda. Vad som gäller här, är att hitta fisken, hitta rätt metod för dagen och sen lura den största i stimmet. I sjöarna är det något helt annat, här står den stora Abborren oftast ensam, eller på sin höjd 1 - 3 fiskar i ett området och du får nöta upp dem genom, att sitta länge i varje hål.
Som lite kuriösa kan jag nämna, att jag under vinter 1986 lade ner 62 dagar på Linnéasjön för att hitta dm stora Abborrana, som jag visste fanns i sjön. Jag hittade dem efter mycket letande och jag fick en fisk på 1680 gram och sedan dess har jag fått flera stora, med en topp på 1720 gram. Det finns 2 kilos fiskar i dem flesta av våra Smålänska sjöar, men oftast är det slumpfiskar, som fångas på ismete efter gädda eller fiske efter gädda med större beten.
Jag känner inte många som jagar stor Abborre med pimpelspöet och jag vet varför, grunden till detta är att det är svårt, tidskrävande och det tar på tålamodet. Men vet du vart dem står, så är det lite lätta att hitta motivationen, och man har lite lättare för att nöta på dessa platser.Balanspirkar i varierande färger och storlekar är ett bra betesalternativ för grov Abborre, likaså lite större Vertikalpirkar, som du ser till höger i asken. Jag har en salig blandning av balanspirkar, allt för att vara på den säkra sida och dem finns för olika djup, olika rörelser och olika materialer, längst till vänster i asken är det Storms gummibalansjiggar, som har gett bra resultater. Vertikalpirkar är det jag använder mest och det är SM - pirken i 55 mm helt i silver och den gamla legendaren RAN - pirken, som är min favoritpirk för stor Abborre.
Man skaffar sig alltid ett favoritbete, men det är inte alltid att just det bete är vad fisken vill ha och det gäller att variera sig och försöka hitta vad det är som gäller för dagen. Dessa balansare är dem jag tar mest Abborre på och min favorit Finska Hopeakala är inte ens med här, den sitter på spöet klart för fiske.
Fiska dina Balanspirkar nere vid bottnen till en början och höj upp dem sedan gradvis. Fiska dem med kraftiga rörelser till en början, sen småknyckar du och balansaren simmar runt i en ring och sen skakar du på spöet och balansaren får lite små ryck ungefär, som en naturlig fisk rör sig i kallt vatten. Upprepa detta hela tiden och var med, har du väl väckt den Stora Abborren till hugg, så blir det hugg, det bara smäller till i spöet och sen börjar dansen.
RAN - pirken i 60 mm och helt i silver är favopirken för stor Abborre, med sin lite konstiga form är det en pirk, som svävar ut mycket i sidled under ditt fiske och det lockar fram Abborren. Krok med glada färger, både retar upp fisken och ger den ett riktmärke för hugget. Lägg märke till att den klena snappers, som kommer med pirken är utbytt med en krafttig safe link eller cross lock, för att det ska hålla.
Håll fast i spöet, hugget kommer oftast, när pirken är ute i sidled eller precis när den är i mitten av hålet. Alla mina trekrokar är försett med limmassa, som är blandad med färgpulver, krokstorleken är 8 och 6! Huggen från en uppretad Abborren är oftast stenhårda och det händer faktiskt att halva pirken är inne i fiskens munn, men det finns även dem dagarna, var kroken bara sitter i munngipan, så var beredd på allt som sker i hålet!
Själva utrustningen som du behöver är ett borr på minst 150 mm, bäst är en 200 mm och då kommer dem upp, dem flesta! Isdubbar är obligatoriska om du färdas på isen, oavsett hur tjock den är och dem är en billig livsförsäkring.
Din rulle är ditt eget val, det kan vara en liten UL - haspel eller som här på bilden en minimodell av en multiplikatorrulle. Linan här är en tunn stum braid, var du märker minsta touch från en fisk, men du kan använda nylonlina också och jag brukar ha Berkeleys Big Game Clear i 0,30 mm på mina rullar.
Braid använder jag bara på större djup, då dem ger bättre kontakt med min prik eller balansare. Ett spö med en halvhård klinga, helst i glasfiber är enligt mina erfarenheter det bästa. Spöet ska var känsligt, lätt och ha stake nog att kunna kroka en eventuell pillig fisk.
Det händer att jag byter ut min trekrok till en enkelkrok i storlek 6 eller 4 och monterar ett Abborröga som bete och det funkar bra. Du kan även använda lite maggots, små fiskbitar eller små Lövmaskar som bete och under detta fiske, kan Abborren var lika pillig som en Regnbåge och det gäller att ha ett spö, som klarar av att kroka fisken.
Övrig utrustning är en liten huggkrok, rensskopa, våg, kamera, måttband, extra skär, broddar, varm dryck och mat. Det är viktigt att du håller hålet rent, dels så rör dina pirkar sig bättre och dels så ser du fisken vid hålet.
Denna fråga har jag fått nästan varje gång jag är ute och träffar andra fiskare och det är en bra och samtidigt en svår fråga. Mitt svar blir att det beror från vatten till vatten, en del vatten är det lönt att flytta på spöna en gång i timmen och i andra vatten lönar det sig faktiskt att sitta kvar på samma området hela dagen.
För min egen del avgör det dels på platsen och dels om jag använder flavours, vilket kan uppfattas som lite mystiskt, men är jag på en plats var jag vet att det promonera runt en större gädda och har flavours på mina beten, så flyttar jag inte. Jag litar helt på mina betens effektivitet och hoppas att dem ska falla gäddan i smaken.
Sen är det nu en gång så, att vi människor är lata av oss och med tjocka isar, snöslask eller snö till midjan, hur roligt är det då, att flytta runt 4 spön? Du känner igen detta scenarium eller hur? Jag är likadan som alla andra, men får jag en magkänsla, för att flytta ett spö till ett visst område, så gör jag det och jag tycker att du ska göra likadant.
Jag pratade med en kille för ett par dagar sedan och vi fiskar i samma vatten. Jag berättade om vårt fiske och hur vi flyttade spöna under dagen för att hitta fisken. Killen i fråga, flyttade till en början också sina spön, men resultaten ökade inte och efter han satt kvar med spöna hela dagarna blev resultaten bättre! Hans bästa bete var Sill och det är lite av vad jag skrev innan, en stark doft lockar fram gäddorna för eller senare och man får sina hugg.
Hans bästa resultatet var 5 fina gäddor i samma hål och det är jo lite utanför vad som är normalt, när det gäller gäddans beteende. Vid fiske från land, flytter jag ofta mina spön och det så kallade Leapfrogging är lite enklare än att behöva flytta runt 4 spön på isen under en vinters värsta väderlekar.
Trevlig artikel som vanligt.
SvaraRadera//rolf
Tack Rolf! Du vet det värmer i dessa tider ;-) //Luis
SvaraRadera