Hur det började en gång i tiden.

Det var ett tag sedan jag började fiska Gädda, närmre bestämt så var det våren 1967, man var en pojkspoling på nästan 8 år som cyklade varje ledig stund ut till dem närliggande sjöarna och moser för att fiska.
Vi var ett gäng grabbar som hade fått Gäddan på hjärnan och vi hade en rolig tid under många år vid Bögeholmsöen, Kobberdammen, Hvidkildesö och i moserna vid Hellerbäk avelsgård och allt blandades med lite molefiske efter Torsk, Bleka, Sej, Vitling, Makrill, Sill, Näbbgädda och diversa plattfiskar. Jag var och är mest imponerad av Gäddans utseendem form och färg, vilken camoflerad jägare det är! Stora ögon och stor käft, alla dem vassa tänderna och sen färgen, en komplett rovfisk i alla avseenden. Esox Lucius ätsade sig fast hos mig i ett tidigt stadie och den sitter där fortfarande, dem har något speciellt som inga andra fiskar har och fisket är spännande i och med att Gäddan blir stor.
Det finns många metoder att tillgå numera, men vi började med vanligt flötmete med levande Mört som fångades på en deg av vetemjöl, vatten och socker. Resultaten kom ofta titt och tätt, eftersom vi var fyra grabbar som fiskade ihop och det var alltid någon av oss som lyckades.

Vi spinnfiskade också en hel del och det gav fina fiskar. Dåtidens grejor var rena skämtet jämfört med dagens utbud, spöna var ofta korta spinnspö som passade perfekt under grenar, buskar mm och det var oftast här man fick sina fiskar. Vi fick göra wiretafsar av gitarrstränger och dem flesta trekrokar kunde nog bogsera en bil.

Våra flöten var fasta med en genomgående pinne som stoppade linan och alla dåtidens flöten för gäddfiske var gjorda av kork och hade lite röd färg. Sakta kom det lite bättre grejor fram i Helsingör och en del av dessa grejor kom från Shakespeare och fisket blev roligare med lite nyheter.

Jag läste en artikel om bottenmete med döda fisk som skrevs av legenden inom gäddfisket: Engelskmannen Bill Chillingworth och blev nu helt på det klara att Sill, Makrill och andra beten kunde fiskas liggandes på bottnen och det skulle ge större gädda. Självklart skulle detta provas och den kvällen gjorde jag spöna klara för första gången utan flöte och stack ner till Nordhavnen för att fixa betesfiskar.

Nästa morgon skrattade grabbarna åt mig och tyckte att sådan kan man sgu ikke fiske! Tre timmar senare hade jag landad 2 över 7,5 kilo och ytterligare två över 5 kilo på bottenmetade Sillar och nu blev det först en tystnad och sen gick cyklarna till hamnen i skytteltrafik.

Vi knöt tackel hemma hos Sören och Björn - Ole, Klavs och Henrik fixade Sill och Makrill och sen körde vi hårt, längre fram fick vi små jobb efter skolan och kunde köpa bättre spö och rullar

Beten var aldrig några problem att skaffa i Helsingör med sin dåvarande stora fiskeflotta, vi fick allt som var lite skadad gratis, rena drömmen jämfört med i dag var jag ibland har svårt att skaffa dessa seabaits!

Några år senare fick jag åka med Henrik och hans Pappa med ut på Gurre och Esrumsö, dem rodde drag och jag tänkte att man kunde likaväl hänga en Sill efter båten och vips så hade jag störst Gädda i båten. Året var 1971 och redan då var alltså flötestrollingen ett faktum i Danmark och efter släpades det mycket Sill efter båten vill jag lova.

Jag har fångad 4 danska gäddor över 10 kilo och den största är en fisk från Havreholms slotsö som vägde 11, 860 kilo. Ingen extrem stor fisk med dagens mått, men på den tiden och i Danmark var den stor. Fisket efter gädda i Danmark är enormt populärt och dem har många vatten med riktigt stora fiskar, men det har dykt upp sedan jag flyttade till Sverige.

Jag har fortsatt mitt gäddfiske på denna sida av sundet, men i betydligt mindre omfang, det har blivit ytterligare 5 stycken över 10 kilo, men det är långt mellan dem stora fiskarna i mina vatten. Däremot finns det gott om fisk i sjöarna upp till 8 kilo och därefter verkar det bli betydligt svårare, kanske fiskar jag för lite efter gädda?

Kanske skulle man satsa på andra vatten eller Kalmar sund, men jag trivs bra med mina hemmavatten och det finns grov fisk, något som jag har fått känna på under den gångna hösten. Lite oflyt gjorde att alla tre gångerna gick det åt skogen, men det kommer, det kan bara inte hålla på så och någon av dem kommer upp till ytan! vi får se hur det går, bäst är det nog att ta dem i öppet vatten och det lär jo dröja med denna vinter.