Ölkusken Holger Fredriksen.

Vi är i 1972 och jag fiskar gädda i flera vatten, alla dessa ligger nära och en av kompisarna har nu skaffat sig en bil, en grön Morris Minor i kombimodell i virke och plåt! Claus Hvid och jag tillbringar många timmar tillsammans i jakten på stor gädda.

Vatten som Lange sö, Nivå lergrave, Esrum sö, Hornbäk sö, sorte dam och Gure sö. Men det är i Nivå Lergrave, det mesta av mitt fiske sker under 1972 – 1975. Nivå Lergrave är ett komplex av flera grävda lergravar, man grävde upp leran och tillverkade tegelstenar av leran på Nivå tegelvärk. Man kan kalla dessa vattenhål för gravel pits, inte så stora med dagens mått, men då var eller kändes dessa vatten stora.

Vattnet var kristallklart och det kom in lite saltvatten ibland genom rören i åkrarna som låg ut mot Nivå bukten i Öresund och jag har faktiskt fångad en del flundra där. Nu ska det inte handla om flundrafiske, utan vad som fanns i dessa stora grävda hål.

Vi fick tillstånd att fiska här, genom den Hagenske stiftelsen, som hade dessa vatten och för att få fiska här, fick vi ibland tvätta ren ten Dumper och en grävmaskin ibland, men det gick snabbt med högtryckstvätten.  För det mesta fiskade vi i början med spinnare och grunden till detta, var de stora Abborrar som fanns och min största därifrån var en fisk på 1675 gram, men Claus, var snäppet värre med en på över 1,8 kilo.

Vi fångade dessa Abborrar samme dag med 3 timmars mellanrum och på samma bete, en Fransk Bretton spinnare i kopparfärg. Jag var ofta där själv och fiskade och jag såg aldrig en människa där, men en tidig morgon, när jag smög mellan de mindre dammarna, så hittade jag en gammal rostig budcykel som låg slängt i buskarna och jag undrade vart dem kom ifrån, jag skulle snart få veta!

Lite längre fram på stigen, ligger det ett större hål, var det fanns stora gäddor och här satt en stor tjock gubbe på en mjölkpall och på varje sida om honom stod det ett spö som flötmetade en bit utanför kanten. – Vad glor du på pojk! fräste han! Jag blev skiträdd, hur hade han hört mig? – Igenting svarade jag. – Kallar du mig för ingenting? – Nej svarade jag lite skrajsen. – Kom och sätt dig här och jag gick ditt, vem fan hade vågat göra något annat?

Vi började prata om gädda och han berättade att vid 9 – tiden, så hugger de! Okay tänkte jag, är han dum i huvudet eller bara smart? Han frågade efter mitt namn och jag svarade som sig bör, sen gav han mig Danmarks största högerhand och sa jag heter Holger Fredriksen och jag är ölkusk!

Han körde alltså ut öl med häst och vagn och jobbade för Tuborgs bryggerier och nu fattade jag varför hans midjemått var runt räknad 150 cm. Holger var vänligheten själv, han var rund och glad, precis som en dansk ska vara och han var matglad också, han hade en enorm matlåda med sig och även lite gröna Tuborg som sköljmedel, han var så dansk en dansk kan bli!

Mitt i ett samtal tittar han på klockan och säger till mig, att snart är det dags och efter några minuter börjar ena flötet att sjunka sakta – Där ser du och han visade mig klockan som hängde från skinnvästens ficka, klockan var 9 eller högt 2 minuter över.

Lär dig det min vän, klockan 9, så hugger de! Gäddan var ganska stor, men jag kommer inte ihåg vad den vägde och bara 20 minuter senare tog han en lika stor. - Vad är det där frågade jag Holger, som lossnade sina krokar. – Det är en Gapåbner, som håller käften öppen, så den inte kan bita mig, med andra ord, ett tortyrmedel med namnet käftöppnare på ren svenska.

Holger och jag träffades många gånger i Nivå och han blev lika röd i nyllet varje gång, jag tog flera gäddor än honom på Sill! Från första gången sade han att det inte skulle fungera, men Holger hade också Sillar i hinken till slut och vi fick riktigt många fina gäddor under flera års tid och jag hade roligt och det var lärorikt.

Holger gjorde sina egna drag, dessa gjordes i tjock koppar - och mässingsplåt, som han bankade ut med en kulhammare. Formen tog från ett skohorn och de gav mycket gädda, men oftast i mindre storlek. Jag vet inte vad som hände med Holger, plötsligt en dag kom han inte som avtalat och jag såg honom tyvärr aldrig mera.

Jag fiskade i en del andra vatten under några år, men efter lumpen 1978 var jag tillbaka i Nivå Lergrave och nu med Egoll Nielsen och de som har läst min bok: Så fångar du Storgäddan, har läst om våra framgångar i den pit, som ligger närmast Strandvägen och Öresund, det var ett sanslöst fiske med gädda upp till 13 – 14 kilo på driftfiske.

Jag saknar Holger och alla hans muntliga tips och även alla små knep som han utförde i tystnad, trodde han. När jag ibland tar fram honom och hans fiske, så är det många år sedan att jag fattade, att han ibland knyckte till lite i linan med handen.

Twitching kallas det numera och han gav aldrig en gädda mycket lina, utan han fiskade med spöna stående högt och bygeln var aldrig öppen, han tittade på sina flöten eller på linan, var denna gick ner i vattnet under bottenmete med frilina.

Vid minsta indikation på napp tog han tag i spöet och lade ner spötoppen mot ytan och när gäddan sträckte upp linan, som krokade han hårt och bestämt och jag kan inte minnas att han missade en ända fisk!

Egolls och mitt gäddfiske kanske jag får komma tillbaka med senare, det finns så många minnen, att jag nog måste blicka tillbaka en kväll med noteringsboken i handen. Tänk om man hade haft en hyfsat kamera på den tiden, det hade varit något för bloggen.

En blick bakåt i tiden.

Jag satt bakom karpspöna häromdagen, 2 karpar var landade och jag var nöjd med det mesta. Men något gnagde i mitt sinne och problemet var att båda karparna hade nappet under dem mörka timmarna tidigt på morgonen. Normalt sett och som de tre tidigare åren, hade dagen varit dem bästa tiden, men inte nu och tankarna började flöda tillbaka i tiden.

Jag kom tillbaka till 1967, var jag var 8 år gammal och vi var ett gäng grabbar, som skulle fiska gädda i dem närliggande sjöarna norr om Helsingör. Närliggande? Vi hade nog 4 – 5 kilometer på våra cyklar, men det gick bra och med haspelspöet i ena näven och den lilla axelväskan slängandes på ryggen, så tog det inte så lång tid att cykla dit.

Varje gång vi cyklade ut till Bondedammen, Hvidkille sö och Kobberdammen eller lite längre på samma väg, till Bögeholmssöen, så stannade vi alltid till vid prästgården och pallade äpplen och det var inte dem äpplen, som hängde ut över trottoaren, nej, de var inte fina, utan det var dem som hängde på trädet närmast huset!

Vi lyckades bra med detta, men prästen hade sett oss och flera gånger och han låg på lur för att få tag i oss och en gång fick Audie Mejnert ett par rejäla örfilar av prästafan, men det hindrade oss inte och vi var flera som vaktade i framtiden. 

Jag blev själv en gång ut jagat av prästen, som kom farande med en spade i högsta hugg, men på den tiden var man smidig och smärt i kroppen och satt sedan länge på cykeln, innan han ens hann fram till grinden.

Cyklarna var choppers, ni vet höga styren och den där långa sadeln, var man lätt fick rum två man. Spöet var av glasfiber, ett rött ABU och rullen var en Mitchell 300, som jag fortfarande använder ibland. Kim Bager hade det bästa, ett  ABU Suecia och en grönvit ABU Cardinal 44 och man var så avundsjuk på dessa grejor.

Vi fiskade från morgon till kväll, hur många kast man gjorde på en dag, vet jag verkligen inte, men det var många och vi fick alltid fisk, fina gäddor upp till 6 – 7 kilo som störst och även en del fina Abborrar. Det här skedde långt, innan jag började meta mina gäddor med Sill och gitarrsträngar som wiretafsar och vi hade skitkul.

Vi hade våra grejor, vi var kungar! Man satte på en ABU Reflexspinnare eller den där svindyra Mörrumsspinnaren, som gick djupt, men stannade på samma djup, som man började veva in och dessa spinnare gav mycket fisk. Fisket var dyrt för oss grabbar och varenda krona gick till spinnare och drag, inga wobblare, de var för miljardärerna som hade råd!

Det fanns ingen avundsjuka bland oss, förutom Kim´s fina utrustning, men inget om vem som fick mest fisk eller störst fisk. Vi hade dock en liten intern tävling om ABU´s brons, silver och guldnålar och dessa sattes i fiskekepsen, direkt man fick dem med posten, vi var kungar och tog en omväg förbi prästgården under hemfärden!

Jag var nöjd med min utrustning då, men när jag fick springa med reklam, tidningar och körde ut varor till gamla tanter från köpman Thysen, så fick jag en bra lön innan julen ett år och med lite hjälp från mamma, så slog jag till på Kåe´s sport i Helsingör.

Jag köpte ett ABU Suecia Duett, ett 7 fot spö med två toppar 2 – 15 gram och 10 – 30 gram, en D.A.M Quick Finessa 110, ny lina, 2 askar från ABU, den ena med blå lock och den andra med orange lock och jag fyllde dem med drag och spinnare. 

Jag var inte kung längre, jag var Kejsaren av Helsingör den dagen! Jag lovar! Senare köpte jag ett svart ABU Diplomatspö, rena lyxen på den tiden och en D.A.M Quick Finessa 220, som var lite större och den utrustningen var för mitt gäddfiske.

Det var då det, vart står man idag? Jo, lite av en prylbög blev man nog med tiden och det är bara att titta sig omkring i källaren. Jag skulle nog kunna öppna en butik eller ett nytt Tackle Fanatics, det vore inga problem, jag har mer grejor hemma, än de flesta butiker jag har besökt. Är det bättre nu? Var det bättre för i tiden?

Jag vet inte och kan inte svara på dessa frågor, men jag har så många otroliga fina minnen genom årens lopp, allt från första början och fram till idag, oförglömliga minnen och jag kan bara luta mig tillbaka i stolen när karparna inte nappar och plocka fram dessa minnen och det sker ganska ofta, nu var man börjar bli gammal eller om karpfisket går segt.

Mina gamla vatten finns kvar, mina gamla vänner finns kvar, choppercykeln är borta, likaså prästafan och hans hysteriska fru, spaden kanske finns kvar, jag ska titta efter nästa gång, jag besöker dessa vatten. 

Detta lär nog bli till våren och jag ska inte cykla dit, jag tar bilen och jag har inte med ett spö och en axelväska, utan hela gäddutrustningen och jag lovar på heder och samvete, att står äppelträdet kvar, så ska jag palla och fylla båda byxfickor med äpplen, precis som 1967. Kanske finns det en ny präst i huset?

Mina planer för den istid som kommer.

Jag har bestämt mig för att bara fiska efter gädda i Rismåla göl denna vinter, detta vatten har haft Regnbåge inplanterat sedan 1978 och vi vet att det finns stor gädda, som varje år livnär sig på Regnbågarna och vi ser ganska stora Regnbågar, som är huggna.

Jag får använda 5 ismetespö, enligt våra regler och jag kommer under tiden jag fiskar karp leta med mitt SmartCast lod, för att eventuellt kunna hitta en större gädda, som står på sin ståndplats. Sker detta, ska det ritas upp på en karta för framtiden.

Mitt fiske kommer att sker med mindre Regnbågar, stora Sillar och Makrill, som ska fiskas på olika djup, allt från under iskanten och ner till en meter över bottnen. Jag tror inte på Mört som bete, det finns miljoner av dessa i gölen och det känns inte som rätt bete, utan något som sticker ut, bör kunna ge fisk, om inte så av nyfikenhet.

Själva fisket blir ett tufft letande och genom Leapfrogging, ska jag kanske hitta den, jag är ute efter. Man ska samtidigt veta att den stora gäddan tar ofta sina beten, var dessa är samlade och jag vet vart Regnbågarna håller till under vintern.

Det kan också vara så att dessa stora gäddor endast jagar föda under mörke, var de kan smyga sig på bytet, men jag ska prova väldigt tidigt på morgonen och sitta en bra bit in på kvällen, eller ska det bli nattfiske?Vi får se!

Jag kommer även att mäska och se om det kan förvandla den stora från att vara en jägare, till att bli en asätare, lite spännande det där. Fisket kommer att ske med spöna stående högt över isen på två banksticks och med en plastrosett på linan mellan isen och spötoppen. 

Vinden kommer att ta tag i plastrosetten och det ger mina deadbaits lite liv och rörelse under blåsiga dagar. Olika flavours kommer också till användning denna vinter, har en del att testa och det ska bli spännande och se vad som sker.

Jag kommer att ha linan låst i ett gummiband framför larmet, så slipper jag en massa falska bleeps och när den stora kommer, så dras linan loss och larmet tar över. Owner trekrokar i size 4 och 0,40 mm mono, ska nog räck hoppas jag.

Hålen blir tre 200 mm i en trekant, var jag hugger av kanterna och jag ska skyffla bort snön runt hålen och slänga ut vatten på det skottade området runt hålen, för att få ner lite mera ljus över mitt bete, det ger lite mer silhuett kring mina beten. Om den stora gäddan kommer, vilket jag hoppas, så landas den med gällgreppet och hamnar direkt på mattan och den blöta säcken läggs över fisken.

Jag kan säcka fisken under isen i väntan på fotohjälp och nu kan jag bara hoppas att jag antingen hittar den på ekolodet eller genom mitt letande. Jag vet att detta inte på något sätt är lätt, även i ett litet vatten, dessa stora gäddor har sina revir, sina ståndplatser och definitivt sina huggperioder, mycket ska stämma för att få det rätt, men det är jag förberedd på både mentalt och fysiskt. 

Eddie Turner´s Nanobiter!

Jag fick se dessa in action härom dagen, men hade tyvärr inte min kamera med mig. Men som alltid när det gäller ET grejor, så är det tal om kvalité och prestanda som ligger i topp.

Vi har här ett larm för predatorer och det visar självklart både runs och drop - backs, larmet är totalt vattentät och du missar inte ett napp med det ljudet och du har även en väldig bra indikationslampa, som visar direkt om indikatorhuvudet går upp eller ner.

Man sätter larmet på den bakre banksticks och fästet är två kraftiga Terry clips, så larmet sitter ordentligt fast och flyttar sig inte.
Det finns flera olika färger att välja mellan, när det gäller indikatorhuvudet och linclipset kan fiskas glidande eller fast på linan mellan de två antennorna, som utgör lineclipset.
Storleken är endast 50 x 50 mm och det är inte mycket för ett larm och jag ska nog införskaffa mig 3 - 4 stycken. Jag återkommer i detta senare!

Jens visar vägen!

Jag vet att det har varit lite tunt här på senaste tiden och jag ska skärpa mig, jag lovar! Jag kommer snart att berätta för er mina redan smidda planer för den kommande vinterns fiske, som självklart går i gäddans tecken, så snart isen bär mig. 

Tills dess är det karpfisket, som pulserar i mina slitna ådrar och jag hoppas ni har översikt kring detta, men jag ska skärpa mig. Jag hade Jens Lundkvist hos mig och vi jagade just då karpen, som tyvärr uteblev, men jag bifogar ett mejl och lite bilder från Jens och hans fina höstfiske efter gädda.

 8,800 kilo.

Hej!

Vet inte om du är intresserad men tänkte jag skulle berätta om min senste tids gäddfiske. Har för länge sedan gett upp vad allt wobbler och stora jerkbaits heter och uteslutande fiskat gädda på mete.  som allt fiske så känner jag att metet är mest effektivt och defenetivt bäst.

Tar dig genom en veckas bra fiske för mig efter gädda. Ägnade tre dagar åt att samla bete, Björkna som jag pimplat från båt och stor mört, som jag metat upp i en tjärn fick fylla karet innan långhelgen.

9,100 kilo.

Flötestrolling stod på schemat denna helg, Fredagen var magisk. jag och en vän Hittade ett djuphål i en å som mynnar ut i en större sjö, inom två timmars fiske hade han fått en på 11,7 och 10,55 samt en på 8,5 kilo. började bra med andra ord. 

Sedan var det min tur, tog en på 8,8 samt 9,1. Den dagen kunde inte blivit så mycket bättre.
Lördagen blev lite sämre men lyckades dock att lura upp en på 7,9 men vi hade fått mersmak, så åt den ägnades ingen uppmärksamhet.

Personbästa på 10.550 kilo.

Sista dagen fick jag min största för helgen en madam på 10,55 kg  112 cm lång. i regn och 9 m/s så var det tufft att vara själv i båten men lyckades få ett kort. inget bra men man ser ju fångsten i alla fall.. 

Helgen kunde i alla fall summeras som bra då vi fick tre över tio och ett gäng strax under. Otroligt vad effektivt Flötestrolling kan vara ibland.

Bifogade lite kort :-)

Jag vad kan man säga mer än ett stort grattis till Jens och hans fina fiske, håll ångern uppe, det kommer större i dessa vatten. Hoppas vi ses snart Jens över ett par karpar eller vad sägs om 5 var? Grattis Mannen!